Den nödvändiga nåden.
Jo, jag bekänner gärna offentligt: Jag är inte Guds bästa barn! Jag är en syndare!
Men, som den tidigare biskopen Bo Giertz sa: Kyrkan består av en skara förlåtna syndare. Det är just så det är! Jag behöver Guds nåd, jag bärs av den varje dag, varje stund. Det är till syvende och sist det enda jag helt kan luta mig mot i mitt liv. Av mig själv förmår jag inte särskilt mycket och inför Gud kan jag inte komma med någon, skryta med något. Nej, jag är en syndare helt och hållet beroende av vad Jesus gjort för mig genom sin död och sin uppståndelse. Martin Luther håller fram den för Svenska kyrkan och andra reformatoriska kyrkor livsviktiga tesen: På en gång syndare och rättfärdig. Det handlar om nåden, nåden allena.
Då finns ingen onödig nåd (några talar om att ta emot nåden i onödan). Det finns bara den nödvändiga nåden för både katoliker, lutheraner, reformerta, anglikaner, ortodoxa och alla andra kyrkliga och för alla som ställt sig utanför kyrkan. Det finns bara nåd Guds översvallande nåd, den oändliga nåden som vi får öppna oss för. Den nåden, den korsmärkta nåden, är nödvändig för mig och jag vill bestämt hävda att den nåden också är
Nordman - Skrömt Lyrics
Någonting väcker mig
det blåser i linden
det bankar tungt på min ytterdörr
där finns bara vinden
Någon har sökt sig hit
och varslar om döden
vad vill han mig
och vad har han gjort
Gud, hjälp oss i nöden
Är det för sent att dö
vem bryr sig om mitt gnissel
och tänker på mitt väl och ve
som redan är mitt gissel
Här finns det något mer
som räds för Gud allena
och korset faller upp och ner
i natten den sena
Någonting skrämmer mig
det värsta kan hända
och mörkret letar sig inomhus
jag går för att tända
då ser jag lågorna
Och då hör jag spraket
det här har djävulen hittat på
elden slår mot taket
Gud låt det regna fort
och hjälp mig släcka branden
förjaga ondskan från min port
lös dom svarta banden
Låt regnet ösa ner
den kampen kan du vinna
se'n ska jag inte be om mer
Låt mig inte brinna
Gud låt det regna fort
Fruktansvärda overklighetskänslor& tankar om döden/självmord! Jag skrämmer mig själv!
Jag funderar på om den ibland klassas som grav ångest nu under den senaste tiden
Overklighetskänslor har varit ett nyckelord under hela denna tiden. Vanligen i form av att jag tror att jag redan är avsvimmad/i koma och fantiserar allt som äger rum.
Denna ångest har lett mig till att bli en hypokondriker av fruktansvärda mått. Jag har nog haft (och har än) alla möjliga sjukdomar mellan himmel och jord om man ska lyssna på psyket. Stroke och hjärtattack är de vanligaste. Även cancer och hjärtstillestånd, naturligtvis
Ett nytt fenomen är nu däremot att jag ofrivilligt har börjat fundera mycket kring döden.
Däribland en känsla om att jag kommer att dö snart. Detta är naturligtvis en skrämmande och otäck känsla, och jag vet inte hur jag ska bli av med den. Det finns inget som säger att jag egentligen kommer att dö, men magkänslan är ändå stark och således mycket skrämmande.
Igår natt låg jag även och funderade på om det är en risk att jag går i sömnen och tar mitt liv. Exempelvis balkongen. Intressant för det sammanhanget är att jag inte är
hur hanterar ni livets meningslöshet och dödens ångest
Ursprungligen postat av hullan
Ytterligare en som inte vågar tänka på det riktigt - utan kör med machogrejerna
"kommer omfamna det" - yeah right.
Och återigen - är ni inte läskunniga? jag säger ju att vi är totalt värdelösa och lika lite värda som en fluga
jeez
Klart som fan jag vågar tänka på döden. Har själv haft en kompis på dödsbädden, hans sista ord till mig var att han var redo, och killen var inte ens myndig Det är ni, ni tragiska patetiska människor med Alex Schulman i fronten som gör något så självklart så förbannat krångligt
Din icke existens kommer vara gynnande för alla, när någon dör i en bilkrock så föds någon i en. Kan inte säga att de miljoner år jorden har existerat har varit särskilt jobbigt för mig, eftersom en icke existens är just vad det är.
.